Oj vad det var länge sen jag skrev ett inlägg på bloggen!

Och nu ska jag försöka göra det trotts att jag har tittat väldigt djupt i whiskeyglaset idag och myror promenerar över min skärm här i bäckmörkret. I detta inlägget måste ni mer än vanligt acceptera stav- och grammatiska fel.

När jag skrev sist var det dagen innan vi skulle till Mukut. Mukut var UNDERBART. Så lugnt så. Helt tyst. Bortkopplat från resten av världen och överallt fanns det solljummen mango att äta. Mukut ligger också vid foten av "twin peaks". De två topparna som har skapat mytologin kring Tioman.
En bild på dessa med delar av Mukut framför.



Mukut var en liten by. ca hundra invånare och ganska konservativt muslim. Här var det inte tal om att ens pojkar kunde gå utan tshirt.

Vi hann med två dyk under vår tid vid Mukut.

Innan vi gav oss av inleddes rescuekursen. Allt har gått bra och det är en ganska bra kurs. Man lär sig en hel del får jag säga. Typiskt PADIg dock.

Naturligtvis har jag hunnit med att upptäcka fler fiskar. Bland annat map puffer och finelined surgeon. Map puffern var lite rolig eftersom jag tog bild av en första veckan men då felientifierade den som en star puffer istället. Felet rättat :-)

Anledningen till att jag inte har kunnat skriva nått blogginlägg har varit att jag har varit fullt upptagen med att identifiera fiskar, sortera bilder på fiskar, logga dyk samt rescuekursen.

Detta kan vara mitt sista inlägg som jag skriver på Tioman. Imorgon är den sista hela dagen jag spenderar här. På torsdag bär det av emot Singapore där jag ska spendera en dag innan min ca 27 timmars transport till Lund inleds.

Jag tänker avsluta med en bild tagen på mig på dykbåten. Jag och Anika snackar och Thom visar sin bringa i bakgrunden.


Dykning har varit mitt liv de senaste veckorna, det känns konstigt att komma hem. Men jag tror på något sät att jag är klar med det här. Jag pratade med Stella, som driver swiss som vi bor på, och jag konstaterade att det här var mitt normala liv nu. Och när ens semester har hunnit bli normalt så är det nog dags att avsluta den.

Klockan är snart tre på natten och jag borde nog verkligen sova nu.
Jag hoppas vi ses på min 31årsfest. Svara snarast. Helst via facebook eller mail om du tänker komma :-)

Kram. Jag skriver kanske något när jag är i Singapore, annars hörs vi av när jag är hemma igen.

Kram!