Fyra dagar i Juara

Hej på er igen!

*tar ett djupt andetag*

Hur ska jag sammanfatta det här? Jag har så många erfarenheter att skriva av mig.

Första dagen korsade vi ön på en mycket väl underhållen djungelstig. Vi visste inte då att den var väl underhållen. Det var något vi skulle inse ett par dagar senare. Sammanlagd "promenadtid" i djungeln var ca 3 timmar. Redan efter detta var många trötta och detta var inte ens uppvärmningen. Vi kom fram till Juara, tog en dusch, bytte till rena kläder (jag gjorde det iallafall) och åt lite god mat till följande utsikt.



Den natten var det tydligen ett enormt kraftigt åskväder och bara en person kunde sova. Eftersom jag skriver "tydligen ett enormt kraftigt åskväder" så har ni säkert förstått att den personen som sov var jag. Jag lär ha satt mig upp i sängen under det värsta nedslaget och sagt "what was that" och sen lagt mig ner och somnat igen. Så vi kan nu konstatera att jag inte bara tänker i engelska längre, jag drömmer och talar i sömnen i det med. Tydligen så har jag de senaste dagarna plockat upp ett annat typiskt brittiskt talspråksbruk. Användningen av ordet f**k har gått ifrån noll till var och varannan mening. Detta är en utveckling jag måste stävja.

Iallafall; Dagen efter dök vår guider upp och "promenaden" till den lilla bergstoppen Gunung Kanjang på ynka 1038 meter påbörjades. Jag kan idag konstatera att fågelvägen dit var ca 6 kilometer. Jag skulle inte vara ett dugg förvånad om vi gick närmare 3 mil. Efter 6 timmars "promenad" bland blodiglar och tusenfotingar, ormar



och skorpioner



nådde vi vårt nattläger. Moralen var i botten och det var i stort sett bara jag och en person till som öppet sa att vi ville fortsätta mot toppen dagen efter. När vi väl hade fått i oss mat och vi insåg att vi inte hade möjligheten att vända tillbaka samma dag så bättrades det hela och vi hade en ganska trevlig kväll i djungeln. Guiderna tände små eldar för att jaga bort myggen, som inte vara något stort problem, framförallt inte om man jämför emot blodiglarna. Röken steg upp genom lövverket och fångades i de få solstrålarna som nådde marken. Jens, om du läser detta, kommentera är du snäll :-) Jag är ganska nöjd med denna bild.


Vi fick två mål mat i lägret den dagen och vid det andra fick vi höra lite intressant information. Normallt sett gör de denna djungelpromenad över tre dagar. Vi skulle göra den över två. Under det att vi åt varsitt halvt paket med nudlar insåg vi vad morgondagen skulle bjuda på.

1) Efter en natt utan någon vidare sömn skulle vi i 30 graders värme under 3,5 timmar (Vilket blev 4,5. Vi bröt schemat på första punkten) gå upp ca 500 meter.
2) titta på utsikten i 20 minuter. Så här "glad" såg jag ut på toppen.



3) Gå ner till nattlägret igen för att sammanstråla med de två som inte hade orkat ta sig dit. Vi pratar om en personlig tränare och en 20årig rugbyspelare, bara för att ge er lite perspektiv på hur jobbigt det här var. Det fick ta max en och en halv timme och tog ganska exakt det, men vi var ju fortfarande efter i schemat. Anledningen till att vi hade ett schema och hade bråttom är att man vi inte vara fast i djungeln utan att ha satt upp ett läger när det blir mörkt.

4) Äta lunch och riva lägret. 45 minuter senare var det klart.

5) Sen påbörjades "promenaden" tillbaka till Juara Den hade tagit oss 6 timmar den första dagen och den tog oss 5 ner. Det gick i ett rasande tempo men var mycket enklare ner. Dels så hade iallafall jag slutat bry mig om blodiglarna. och dels så blev man inte lika trött av att gå neråt. Man föll och rev sig oftare på taggiga växter, men annars var de bra.

11 timmars "promenad" (med 7 kilo på ryggen) efter att vi hade startat från vårt nattlägret den morgon var vi åter framme i Juara. Vi inkvarterade oss på ett annat ställe. Ett surfarhak som hade väldigt sjaskiga rum, men de gemensamma utrymmena och personalen var helt underbara.


Dagen efter gjorde vi två dyk. Inget jättespännande att berätta om dem. Vi såg nog ca 10 miljoner kronor av värde i form av ett antal Humphead parrotfish. Jag tänker inte skriva exakt var för då lär de fiskas upp.

Jamie hade sovit på stranden den natten och sett soluppgången över havet, så jag och Thom, som jag delade rum med, såg till att gå upp kvart i sju för att kunna se den morgonen efter. Ja, det är jag i förgrunden.



Efter två dyk de dagen tog vi vår dykbåt och åkte hem. Resan tog ca 2 timmar men till sist var vi framme i Tekek. Då var hemlängtan stark hos oss alla. Vi längtade hem till Swiss cottages i Tekek.

Nu har jag skrivit två blogginlägg. Detta samt ett som nog publiceras om en dag eller två på http://blog.blueventures.org/

En sista sak. Temat för min fest den 30:e är Zombie. Anledningen är att jag ska kunna smälta in i omgivningen :-)

Ja, det var allt för denna gång. Jag ska försöka att skriva dagligen eller iallafall varannan dag.

Kram